Att behålla kärleken i familjekaos

Det är ta mig sjutton inte lätt att hinna med varandra mitt i allt kaos med barn. Hela barnens vakna tid består av
-MAAAAAMMAAAA ja eller pappa med samma ton. Följt av ett:
-Vet du?
Ja och så kommer något vad som helst. De små änglarna avbryter och pratar i munnen på oss och bråkar bits och nyps. Vår dotter är bestämd och surar gärna en stund då och då. Inte för att vi tycker att detta är fel, det är ju barn, det betyder dock inte att det är lätt.

Mitt i allt det där ska det jobbas, fixas hemma och hinnas med att umgås med varandra och vänner helst.

Vi har under sommaren kommit in i någon gung så barnen somnar sent och sover länge. Vilket betyder att vi har i princip 0 tid med varandra om vi inte väljer att vara uppe till 3 på natten.

Mitt i all vardag och tjat och städning i cirklar, eftersom man hela tiden får börja om när man gått ett varv. ska man hålla ihop det och inte bli för irriterad och arg.
Dessutom är man två vuxna individer. Man och kvinna som ska sköta om den lilla cirkusen i någon form av samarbete. Där calle kan stänga av tjatet och inte höra vilket leder till att jag då blir dubbelt så galen eftersom jag även får skrika:
-svaaaaaara. Titt som tätt.

Cirkusen som jag älskar kan driva mig till vansinne samtidigt. Igår när jag skulle ta mig 30min och träna var de givetvis tvungna att tjata och tillslut bita varandra och gallskrika. Då hör jag mig själv säga:
– Nu håller ni käften för mamma ska träna. Och så bara tränade jag. Det dåliga samvetet bara växte för jag vet ju såklart att man inte säger så men ja…. vad säger man.

Telefonen förtjänar ju en mening också eller ett samtal hemma mellan mig och Calle. Tex efter middagen. Båda de tillfällena är som en tjat och gapskrik knapp. Så ve och fasa om man behöver ringa kundtjänst eller något annat viktigt samtal. På riktigt upplever jag inte att det går.

Jag och Calle har båda temperament och mycket passion i förhållandet i grund och botten. Om vi bara levde i vår cirkusvardag skulle den säkert tona ned.
Det är lätt att bli irriterad och så en ton och sen är det igång.
Därför tar vi ofta tid för oss själva. Farmor är grym med barnen och jag släpper dåligt samvete. När vi är borta ringer jag knappt hem och pratar med barnen utan bara släpper.
Idag blev jag påmind av Facebook om en av våra Estlandsresor. Underbart minne, bästa resan jag gjort helt klart. Eller ja vi har gjort en till till Estland och även till Spanien där vi åkt hoj och så flera gånger i Sverige.

Under våra resor flyter allt på och vi har galet kul tillsammans. Allt blir som innan när det bara var vi. Jag är verkligen så tacksam för att vi har det kvar när vi lämnar cirkusen för en stund.

Då upptäcker jag igen att mannen jag gått och irriterar mig på är samma fina, intressanta, älskvärda och roliga Calle som jag träffade en gång. Upptäcker att vi har så mycket gemensamma intressen att jag är helt säker på att detta aldrig går att byta ut.

Så där slöpper jag  mitt dåliga samvete och inse att vi behöver det där för att vara hållbara föräldrar. Jag inser också att ha barn är en av de största utmaningar jag har mött. Just pga att jag äskar dem så mycket såklart.

Hur gör ni andra? Eller har ni ingen kaps cirkus som jag?

Blogginlägget tog för övrigt hela dagen eftersom jag fått avbryta 10gånger minst. Precis nu slåss de.

 Live With Passion
Jenniefer

Lifestyle Business Coach Jenniefer

En följetong om hur du på olika sätt kan ta revansch på livet oavsett anledning. Genom att berätta min historia hoppas jag kunna väcka viljan och känslan av gemenskap hos läsare så att vi tillsammans kan ta oss dit vi vill.