När tvivlet kommer

Har du någongång fått en idé eller tanke som du tror på stenhårt. Något som du verkligen känner i varje cell av din kropp att detta är rätt. Såhär vill jag göra? Du kommer igång och så helt plötsligt från ingenstans kommer tvivlet. Allt det där säkra du kände är som bortblåst och du kanske tom börjar prata med dig själv i formen av att det tom var lite löjligt att du ens tänkte tanken på den där saken. Har du känt så någon gång?

Jag kan göra det ganska ofta och just nu är jag inne i en otroligt jobbig sådan period på många plan i livet. Ibland kan jag uppleva det som att jag sitter i en bubbla och pratar ett annat språk och ser en annan värld och jag vet inte vilken som är verklig, min eller den andra. Jaha hon är helt galen tänker ni nu och jag kan ju inte garantera att jag inte är det. Jag vet dock att det ur den här typen av perioder brukar komma en massa nytt och fräscht. Dock är det som att gå genom eld för att komma dit.

Någon gång under min skoltid var det en lärare som alltid sa till mig “Ur kaos kommer utveckling”.  Jag brukar försöka tänka så. Hur ska det komma nya tankar, ideér och strategier om ingen rör om i grytan. Ja och rör om i grytan gör jag ganska ofta. Det finns en massor människor som tycker det är jobbigt medans en del andra glatt tittar på och kanske tom hejar på. Alla de reaktionerna kan jag hantera, ibland är det inte ens säkert att jag delar med mig till fler än mina närmsta.

Men tvivlet mellan öronen kan jag bli helt galen på. Jag har provat mängder med “mindset” träning och har många gånger börjat med saker som tagit så mycket tid att det blir ohållbart. Denna gång har jag själv gått en kurs med ett enklare system och startat en grupp för alla som på ett enkelt sätt vill jobba med sitt mindset för att hjälpas åt. Det brukar ju kännas lättare om man är flera när man ska genomföra någonting.

Jag vet att jag ska göra det jag tror på och jag får inte vara rädd bara för att vissa saker jag gått “all in” på inte slutat i närheten av det som var meningen. Att bli rädd och backa är det första steget mot att stagnera och då kommer inget mer att kunna hända. Vare sig bra eller dåligt. Så jag gör mig beredd på lite fler brutna armar och fortsätter tänker jag. Plötsligt så blir det tom bättre än vad jag har tänkt mig är min starka övertygelse och tills dess så får väl saker kännas lite tufft.

Har du saker som du känner eller har känt att du vill göra men som du backat på? Jag är helt säker på att som Anders Haglund säger, alla har någon gång haft en tanke som skulle förändra världen men de trodde inte att den var bra nog så de valde att inte göra något av den.
Jag vill inte vara en av dem, jag ska inte vara en av dem så jag tänker gå på min känsla och jag kommer göra det med passion. Att få göra det man brinner för och tror på och samtidigt ha hälsa, kärlek, familj och vänner. Det är att leva i passion för mig.

Så vad ska jag summera av de här utkastade tankarna? Jo att livet är jobbigt, att vara visionär och kreatör och leva efter sin känsla och driv kan vara jobbigt MEN det är värt det, för mig för utan kaoset skulle jag inte växa och således inte känna mig levande. Jag vet också att det innebär att jag måste acceptera mina “fall” och resa mig upp hur jobbigt det än må vara.

Live with passion
Jenniefer

Lifestyle Business Coach Jenniefer

En följetong om hur du på olika sätt kan ta revansch på livet oavsett anledning. Genom att berätta min historia hoppas jag kunna väcka viljan och känslan av gemenskap hos läsare så att vi tillsammans kan ta oss dit vi vill.

Maria - Hälsokonsult och personlig tränare - October 17, 2017

Jag är också inne i en period av tvivel. Tack jag behövde verkligen påminnas om att dessa perioder också har något positivt i sig.

Skincares - October 17, 2017

Tack för ett peppande inlägg. Jag känner igen mig så väl i det du beskriver jag har också en inre dialog där jag bollar med mig själv om olika beslut o ibland blir tvivlen riktigt påfrestande. Jobbigt när flera saker hänger löst samtidigt, men jag tror som du skriver att man måste hålla i o kämpa för det man trodde var rätt från början så länge man inte mår dåligt av det så det blir till något destruktivt.

SannaT - October 17, 2017

Oj oj oj vilken hög igenkänningsfaktor på ditt inlägg, som lika gärna kunde vara mina egna ord! Om vi sedan kryddar med att åldern börjar ställa till ett spratt och tekniken springer ifrån mig så blir det liksom inte bättre! Verkar som tvivlet inom mig ökar ju äldre jag blir – trodde man skulle bli säkrare & tryggare med åldern 😉

Comments are closed